Lost in...

Nu sitter jag här, i för mig en något surrealistisk fredagkväll. Jag åkte ner till Anders för att snacka lite skit, dricka ett par lugna öl och träffa Joel som är tillbaka från Norge ett kort gästspel. Detta var högst trevligt. Alla var där, så att säga.

På vägen hem genom det nu isiga och snöiga Linköping sköljde tankarna över mig. Jag har precis som ensam singel spenderat kvällen med folk som alla har partner. Ensamheten sköljde över mig, även fast jag spenderat kvällen bland vänner. Jag hatar känslan. Min kropp hatar mig också just nu, den vägrar samarbeta med mig på mornarna, och jag mår illa i ca 2-3 timmar efter jag stigit upp. Jag vill bara gå i ide och sova bort så mycket av det här möget som möjligt. 

Få gånger har jag känt mig så ensam i Linköping som den cykelturen hem. Jag ogillar det å det skarpaste.