Den berömda bägaren

Idag har varit en frustrerande jobbig dag, o kära läsare. Om man vill ha en ständig prövning av tålamodet ska man jobba i skola. Jag var tvungen att avlägsna mig själv från arbetsplatsen vid ca 15.15 idag för att inte ha elever som råkar ut för "olyckor". Jag har inte jobbat särskilt länge som lärare, men idag skedde en serie händelser som fick mitt tålamod att ta slut. Det är till viss del kopplat till teknisk utveckling, men framför allt till en bristande respekt för sig själv, undervisning och sin lärare i slutändan. Det handlar om mobiltelefon på lektionstid, som dessutom ringer. Fler än en gång. Jag kommer nästa gång det sker dränka telefonen i fråga, för jag har råd att köpa en ny telefon till den eleven, samtidigt som jag skapar fruktan, något som verkar behövas, eftersom eleverna inte värdesätter sin egen undervisningstid så som den förtjänar att värdesättas. Ta mig på orden, kunskapsnivåerna, och allmänna prestationerna i det här landet är på väg utför, på ett påtagligt sätt. Exempelvis deadlines, det är inget som man känner att man behöver respektera. Inte ens lektionsstart behöver respekteras. Så nu har jag beslutat att svara med samma medel, och vara helt sjukt respektlös tillbaka. Jag har helt enkelt tröttnat. Vilket känns förjävligt efter bara 2,5 år som utexad lärare, som vet att jag ska göra det här i ungefär 37,5 år till.

Just nu är det den 15 februari, det betyder att igår var alla hjärtans dag, och jag låter skitbitter, men jag förstår verkligen inte den högtiden. Det är bara att bygga upp förväntningar på något som kanske aldrig kommer, eller ett sätt att sätta vissa personer i det så kallade hundhuset. Jag står utanför sånt eftersom jag sen länge flyger solo, något som vissa unga verkar ha svårt att förstå.

Veckan har i övrigt bjudit på en hel del parafilier i och med att jag diskuterar HBTQ-frågan under lektionstid, vilket konstigt nog eleverna har en respekt för som saknas annars, samt lite rasism och främlingsfientlighet med hjälp av ett projektarbete från en annan gymnasieskola. Så, vi kan kalla veckan lite gott och blandat. Men mest har den lett till ilska.

Jag har även tänkt på om man ska vara helt spikrak med katten och säga som det är, men vet inte om jag har stenar nog, inte ens efter en ansenlig mängd gin, som ikväll. Vi får se vartåt det barkar. Jag kom dock även att tänka på att min tilltro till mänskligheten under de gångna veckorna både byggts upp och brutits ned på olika sätt. Den byggdes upp en morgon på pendeltåget, då jag såg en akt av sann människokärlek då en ung kvinna gav sin mössa, som hon troligtvis egentligen behövt själv eftersom det var i alla fall -10, till en uppenbarligen underklädd och troligtvis hemlös person av utländskt påbrå, som vad det verkade planerade att inta sin dagliga sömn på pendeltågslinje 36, mellan Märsta och Södertälje C. Den negativa människosynen har kommit i och med diskussionen om näthat, något som fick mig väldigt illa till mods, eftersom jag trots allt levt stora delar av mitt liv bakom en skärm.

Ansvarstagande samhällsmedborgare/Sunday Roast

Jag har idag lagat en stek med tillhörande gratäng. Känner mig väldigt vuxen och gammalmodig, eftersom jag inte spenderar söndagen i någon form av bakrus då andedräkten luktar gammal fylla, det jag orkar laga till lunch innebär att jag går till pizzerian och beställer en flottig pizza osv. Har dock inte ätit av steken eftersom jag var hembjuden till mina päron på middag, gissa vad den bestod av, jo stek och gratäng. Men det blir säkert awesome när jag börjar karva steken och tar det i matlådan.

Jag har modern av alla förkylningar just nu, är helt utdäckad och slut, orkar ingenting. Fick en flaska xylocain av läkaren, är nu slut, men förkylningen har utvecklats till nästäppa och nysningar förutom halsen som är helt paj. Blir spännande att arbeta med det här, får se om jag orkar. Drog iväg ett SMS till katten också, får se om hon är intresserad av att träffas igen, det vore trevligt även om vi bara fortsatte vänner. Men det vore cool om det blev mer. För, som vanligt, något jag saknar är just någon att dela det mesta med, någon att bry mig om och ta hand om och umgås med och vakna brevid. Jag tror min biologiska klocka har satt igång rejält, för jag tänker på sätt som jag inte tänkt särskilt mycket förut, bland annat om äktenskap och barn. Vilket skrämmer mig lite. Farsan min gifte sig med mor när han var i min ålder, och då var jag redan född. Jag har inte haft ett förhållande på fem-sex år, jag har inte träffat särskilt många kvinnor i passande ålder (jag träffar en del flickor, men det är mina elever och det vore bara fel) som är tillgängliga på de fem åren, och när jag gjort det har jag antingen varit smashed out of my mind eller blyg. Jag är normalt sett inte blyg när första kontakten är tagen, men steget upp till det är stort.

Jag börjar också tröttna på att vara det goda exemplet hela tiden, som lärare ligger det ganska stora krav på mig att just vara det, och se efter 250 elevers bästa, och själv vara moraliskt ofelbar, något maskinell, och aldrig ta någonting personligt. Jag börjar känna av den pressen ganska mycket, och det tär på mig så pass så jag inte sover (som vanligt, fast lite värre).

Snart är det den där dagen igen, den där rosenröda dagen som är överskattad och jobbig när man inte har någon att dela den med, men ganska söt när man har det. Jag misstänker att min torsdag kommer gå i bitterhetens tecken.

För övrigt saknar jag mitt skägg.

Late night debate

I fredags var det afterafterwork på menyn, efter en ansträngande vecka med sjukdom, läkarbesök och arbete. Det blev struligare än vad jag väntade mig, med vakter som satte käppar i hjulet och så vidare. Kollegan som drog igång det kom exempelvis inte in. Hur som så hamnade jag i en lägenhet på söder med ett gäng ungdomar samt en kollega, P. Kom inte hem förrns vid halv åtta i lördags, efter hetsig diskussion större delen av natten, där jag bara stått som moderator/åskådare med P, beläst som fan, mot en hetsig ensamble av hipsters som vad det verkar inte behövt jobba särskilt mycket i sina liv, men det lämnar vi därhän. Hur som ska jag nu ta det lugnt med drickat, eftersom jag sköljer med xylocainlösning tre gånger om dagen och försöker få bort en hals-grej som stör mig. Rökte för mycket gjorde jag också. Inte bra.