Sommar och semester, eller?

Jag har om fyra dagar varit ledig en hel månad. Det känns rätt skönt, även fast ingenting alls har gjorts under den tiden. Jag har mest bara varit, stängt av lite känns det som. Ingen resa, inga planer. Tyvärr. Känns rätt tråkigt, samtidigt som jag inte vet om jag skulle orkat resa någonstans typ. För jag sover fortfarande inte. Även fast jag är ledig så vaknar jag tidigt, och nu när jag är ledig går jag inte och lägger mig heller, jag sitter ju nu och skriver och klockan är nästan tre. Men tro inte att jag inte vill åka någonstans, för det vill jag, men bara inte ensam.

Däri ligger ett av mina problem. Jag är nästan alltid ensam. Jag försökte sova nyss, och då kom tankarna över mig, och en undran över varför jag nästan jämt är solokvist. Det har i min bekantskapskrets cementerats roller, folk har varit tillsammans olika länge, men det är ändå samtidigt väldigt seriöst. Vi snackar bostadsrättsseriöst. Förutom för mig då. Och L, men L är inte klar med studierna än så han har ju den ursäkten. På något sätt är jag alltså inte tilltalande. Eller nått. Jag träffar ju heller inte så mycket nytt folk, det blir svårare och svårare, och på jobbet blir det inget. Dels arbetar jag med väldigt många män, och de av honkön är oftast i beroendeställning (läs elever), så där är det no-no. Och de är nittitalister. Helvete, jag börjar bli gammal.