Jag har åter igen varit ute och farit ett tag, tre dagar närmare bestämt. Jag hade ju två biljetter till Bruce Springsteen på Ullevi, varav en var Isalus julklapp. Och jag var inbjuden till chiliafton hos Isalus vän AW kvällen innan spelningen, när Springsteen spelade sin första spelning i Göteborg, alltså i fredags.
Biljetterna låg dock hos Wurst i peking, så jag for ner dit i torsdags och hämtade dem samt tog någon öl och en bit mat på Black Lion, en trevlig pub med bra ölutbud. Föll jävligt snabbt tillbaka i samma mönster som när jag pluggade tillsammans med Wurst, det var nice. Slaggade givetvis på hans soffa också, känner inte så många i peking liksom.
Hur som, for fredagen ner till GBG, tog mig till AW utan att passera Isalus barre, och började genast socialisera samt hjälpa till med maten. Sjukt trevlig afton följde, goda drycker förtärdes i en ansenlig mängd och en hel del saker diskuterades. Det blev sent, jag spenderade natten på AWs soffa (ny soffa för mig som under LKPG-tiden var typ första soffprovare). Chill-frukost, besök på en helt underbar kryddaffär med inhandlande av diverse chiliprodukter, bland annat världens starkaste chilifrukt, och sen hem till Isalu för att börja peppa lite för kvällens stora urladdning. Det spöregnade dock sådär charmigt mycket...
Middag på stan, positive vibes, och det slutade regna lagom till att ställa sig på planen på Ullevi och invänta magi. Om ni inte läst recensionerna, gör det. Och det stämmer. Det var mitt livs konsert, och det kommer bli svårt att toppa den, någonsin. Bruce & E street band var på sjukt bra humör, giggade i tre timmar och fyrtio minuter, spelade sjukt många bra låtar, både hits och annat. Det var, kort och gott, ett väckelsemöte för 66500 personer. Jag fick gåshud mer än en gång, bara stod och tokflinade vissa låtar, och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Mäktig upplevelse. Toppen för mig var när de spelade "the River", min personliga favoritlåt, och i stort sett hela Ullevi sjöng. Stundtals behövde inte ens bossen sjunga, för det gjorde alla andra. Fantastiskt.
måndag 30 juli 2012
fredag 20 juli 2012
Det är ett gott liv/Tre veckor på vägarna
Ja, jag vet att det var ett långt tag sen jag sist gjorde mig hörd i bloggform, men det får ni ha lite överseende med, kära läsare. Har inte känt att jag haft mycket att berätta heller, så då är det väl lika bra att vakta sin tunga? Eller?
Hur som, jag har de senaste typ tre veckorna (från midsommardagen och framåt) befunnit mig på semester, närmare bestämt cykelsemester genom de mer tätbefolkade regionerna av det avlånga land som är Sverige, eller som Veiron kallar det: "Bromsspåret i kalsongerna". Tanken var att vi skulle fara tidigare, men min reskamrat L var sjuk, och det är inte läge att ge sig av på en expedition utan riktigt fasta punkter när man är sjuk, så vi väntade ut det och for så fort han vart frisk.
Resan började med lite strul, eller ja, innan vi ens kommit iväg, eftersom mitt framdäck bestämde sig för att släppa ut all luft. Efter en pumpning gav vi oss iväg något senare än beräknat.
Nu är det väl kanske läge att gå igenom rutten lite snabbt, liksom hur vi cyklade och sådär: Vi började i Väsby, där jag bor, men L cyklade från hans hemort utanför Vingåker upp hit först, så han har cyklat något längre än mig. Hur som, planen var att ta Stockholm-Askersund-Göteborg-Malmö-Simrishamn-Västervik-Vingåker/Stockholm, något som vi nästan gjorde. Vi kom i alla fall till Vingåker och Katrineholm, där A fick hämta upp mig eftersom det var en alldeles för lång tur till Södertälje och pendeltåget. Vi har alltså cyklat en sådär 10 mil om dagen i totalt 21 dagar, med två längre stopp än en natt, nämligen i Örebro där en dag regnade bort, och i Västervik eftersom det var visfestival.
I korthet har det varit en fantastisk resa, vi har träffat många trevliga människor och varit med om lite saker, men ändå förhållandevis strapatslöst. Första etappen gick mellan Väsby och Dingtuna utanför Västerås, allt var frid och fröjd förutom att det är sjukt dåligt skyltat i regionen så det blev en snabb sväng i Kalhäll istället för Enköpingsvägen i början, men vi hittade tillslut och tog oss hela vägen fram så att säga. Inte för att vi planerat att stanna i Dingtuna, men det var en lagom etapp. Upp med tältet på Dingtunavallen i ett hörn, det var lördag så det var några skrölande ungdomar som tyckte att vi skulle med på fest när vi skulle sova, så vi sov. Det småregnade också hela dagen typ, så lite fuktig var man. Dag två, Dingtuna-Örebro, helt strapatslöst förutom att vi mötte D&D i en bil som stannade och snackade lite skit innan de for åt sitt håll och vi åt vårt. Dag tre regnade som sagt bort, men vi passade på att handla lite viktiga cykeldelar av slaget bromsklossar, eftersom vi märkte att mina bak och L's fram var liksom borta av olika anledningar. Dagen efter det, den fjärde i ordningen, tog vi oss en kort sträcka ner till Askersund och kollo och hälsade på. Skönt att se gamla kamrater och vissa av deltagarna. Det är efter den här dagen etapperna börjar bli lite suddiga, men jag vet att vi cyklade genom Karlsborg med Skövde som slutmål, men är osäker. Hur som tog vi oss över där och campade mellan Skövde och Skara, frukost och en välsignelse av en gammal Cykelhjälte i sistnämnda innan vi for till Trollhättan för lite katastrofturism och kollade på Saab-fabriken (vi kom på i efterhand att frågan kanske var lite känslig på orten). Vid det här laget hade mina knän, särskilt vänstra, börjat göra ordentligt ont eftersom jag inte är van att cykla så här mycket och dessutom körde oväxlat genom hela, så det blev relativt lugnt tempo.
Mardrömssträckan var mellan Trollhättan och Kungälv med stopp i Lilla Edet för lunch, då mina knän var helt väck och varje tramptag högg. Dessutom blåste det motvind som själva fan efter Göta älv, så det var som att cykla i sirap. Vi gjorde halt i Kungälv och slog faktiskt upp tältet på en camping (för enda gången på hela resan) och tog en välbehövlig dusch. Dagen efter, en kort etapp till Göteborg, lunch på Gamle Port med skittaskig service, sen hem till Isalu där vi fick sovplats, men innan läggdags ut på stan och prova på lite olika öl på City Pub (med ett gäng rejält förfriskade makrillar) och Flying Barrel, mycket trevligt. Tack Isalu också, superbt värdskap och fantastisk frukost. Vidare söderut morgonen efter, Göteborg har fantastiskt bra skyltade cykelleder. Kollade in lite slott mellan GBG och Kungsbacka, sen vidare ner mot Varberg, camp i ett sommarstugeområde och stormköksmiddag som var fantastiskt god. Upp och hoppa, vidare mot Halmstad via Falkenberg, trevlig cykeltur efter kusten med bra väder och så. Det var också här någonstans vi tog det första badet på resan, i ett rätt kallt hav, dels för att tvätta av oss och dels för att skölja ur cykelbyxorna lite. Söder om Halmstad campade vi på Hökaklubbens mark, träffade P som såg till att vi hade tillgång till toalett och även struntade i campingavgiften, förbannat trevlig snubbe. Vidare sen ner mot Ängelholm via glidarorten Båstad, där många fina bilar syntes på vägarna. Vi var även ut på udden en sväng till Hovs Hallar, världens längsta uppförsbacke men sen troligtvis resans två snabbaste mil i nedförs. Utanför Ängelholm besökte vi en vägkyrka för att låna muggen, träffade på ett gäng pensionärer och fick då kaffe och information om Gösta Carlsson, som 1946 såg ett ufo utanför Ängelholm och därefter rest ett monument. Här inföll också resans första punktering, som drabbade mig efter sådär 90 mil, och som sedan skulle följas av ett antal i Skåne och två i Småland. Dagsetappen blev alltså något kortare än beräknat, men vi kom till Helsingborg morgonen efter istället, och ut ur Helsingborg fick vi hjälp av en gammal Cykelhjälte som följde med oss hela vägen till Landskronavägen. Målet var Malmö, sagt och gjort, in på vandrarhem och sedan mötas upp med en dam vid namn A som guidade oss runt och en middag, som tyvärr vek av innan vi började prova öl på Malmö Brygghus. Har ni möjlighet, testa deras pilsner.
Malmö en natt, sen vidare ner till Ystad och Smygehuk, för orginalresans slutpunkt (planen var Treriksröset-Smygehuk, men det gick inte) och sedan in i Skåne igen på jakt efter tältplats. Skåne är vääääääldigt uppodlat, men vi hittade en skog i Toarp, som efter lite hjälp av ett trevligt par slutade med att vi campade på deras tomt och fick höra lite storys om det mesta.
Vidare morgonen efter mot Simirishamn i den tjockaste dimma jag varit med om, såg knappt handen framför sig, vi tänkte vi skulle slänga en kik på Glimmingehus där i dimman, så det gjorde vi. I Simris en lunch och sedan guidad tur av RM1, en skön skåning L träffade tillsammans med brorsan RM2 i Norge. Skönt häng, sen mot gården i Gärsnäs för att möta upp RM2 och T, som bjöd på sovplats, ett bad i en sjö och grillemad. Fanimig fantastiskt trevligt. Men, även fast vi var sugna, bröt vi inte vår policy om ett ställe-en natt utan for vidare mot Kristianstad för att kolla in den staden. Enda dagen på resan det regnade hela tiden typ. Kristianstad hade någon form av stadsfestival på g, och vi blev påsprungna av en välmarinerad nazist som var förvånad över att jag visste vem Leifi är, kändes nästan som jag skulle åka på däng där. Eftersom Kristianstad inte är så långt ifrån Vinslöv tänkte vi att bangolf vore en bra start på lördagsmorgonen, så ut dit for vi i regnet, kollade öppettiderna och insåg att det fan inte blir någon bangolf. Landskapsbyte återigen, in i Blekinge via Ronneby med en fantastisk kinamiddag till Karlskrona, och resans bästa ställe att campa, nämligen i Hajvar, ett naturreservat i skärgården med utsikt över Karlskrona. Sjukt fint. In i Karlskrona på morgonen, köpa nya slangar eftersom mina reserver var slut, sen vidare mot Kalmar och slottet. Träffade på migrerade Gävlebor i Kalmar, som när vi som vanligt uppmanade dem att börja cykla svarade med ett "Börja paddla". Ja, vi har kanske propagerat lite under resans gång... Ut ur Kalmar, nästa dagsetapp gick mot Oskarshamn via lite grusvägar så det blev gå för att inte offra slangarna. Vi tog Oskarshamn i kvällningen, en trevlig stad men som fan inte kan det här med cykelbanor, eftersom cykelbaneskyltarna pekade oss direkt ut på E22an, så den har vi cyklat några hundra meter, vilket var sjukt otrevligt. Vi överlevde med blotta förskräckelsen, och tog oss till Figeholm, återigen på grusväg. Camping i närheten av vattnet efter tips av Figeholms troligtvis skvallrigaste skvallertant, och punkabyte för undertalad. Sen mot Västervik, en ort jag inte sett på länge men trots det varit ganska familjär med tidigare då det var min praktikort, fantastisk sommarstad. C upplät sin moders husvagn åt oss, vi åt gott, gick på Briggen och kollade in staden, kände på Mysfestivalen liksom, i dagarna två. Stötte på H i kön till Harrys dag två också, han såg hälsosam ut.
Sista etappen på resan så att säga, var från Västervik, via grabbarna på bänken i Gamleby 35an upp till Linköping, sedan vidare till Norrköping efter frukost i duvskitsparken/St Lars, hälsade på C och M, Linus kamrater, som upplät en soffa, och sedan cykeltransport till Vingåker och L's päron. Där åts det gott, pratades en hel del, och sovs samt att jag fick se L's mytomspunna uppväxtplats. Dagen efter tog vi det chill, lunch inne i Vingåker för att sen skiljas åt, då han var klar med sin resa och jag hade ordnat pick up av A i Katrineholm, då som jag redan sagt Vingåker-Södertälje är mer än en dagsetapp och det var L's tält.
För att sammanfatta, det har varit en sjukt lång resa till cykel, och jag är skitglad att jag hakade på, för det har varit mycket trevligt. Man träffar mycket folk på vägarna, men något de som vågar prata har gemensamt är att de själva ofta är cyklister på ett eller annat sätt, allt ifrån folk med SM-tecken till folk som använder cykeln istället för bil/buss. Det har varit en relativt strapatslös tur, inget katastrofalt har hänt och vi har heller inte råkat i luven på varandra. Det är lätt att få den egentid man behöver på cykeln liksom. Det har också varit en hälsoresa, eftersom jag under de här tre veckorna återfått min sömn, gått ner i koffeinintag något extremt och även byggt upp lite muskler och tightat till kroppen en hel del. Vi fick dessutom se Sverige :). Kan även säga att bemannade bensinmackar är bra inrättningar då de har vissa faciliteter.
Jag har varit hemma sen i måndags kväll, men har fortfarande inte landat helt och hållet, det känns fortfarande lite konstigt att inte förflytta sig tio mil på cykel varje dag, att ha ett kylskåp, en säng och ett badrum. Jag vill ändå uppmana alla att göra en sådan här grej, då det är trevligt, man får se Sverige, och kanske kanske kan vi om vi är tillräckligt många få bra cykelleder överallt.
Hur som, jag har de senaste typ tre veckorna (från midsommardagen och framåt) befunnit mig på semester, närmare bestämt cykelsemester genom de mer tätbefolkade regionerna av det avlånga land som är Sverige, eller som Veiron kallar det: "Bromsspåret i kalsongerna". Tanken var att vi skulle fara tidigare, men min reskamrat L var sjuk, och det är inte läge att ge sig av på en expedition utan riktigt fasta punkter när man är sjuk, så vi väntade ut det och for så fort han vart frisk.
Resan började med lite strul, eller ja, innan vi ens kommit iväg, eftersom mitt framdäck bestämde sig för att släppa ut all luft. Efter en pumpning gav vi oss iväg något senare än beräknat.
Nu är det väl kanske läge att gå igenom rutten lite snabbt, liksom hur vi cyklade och sådär: Vi började i Väsby, där jag bor, men L cyklade från hans hemort utanför Vingåker upp hit först, så han har cyklat något längre än mig. Hur som, planen var att ta Stockholm-Askersund-Göteborg-Malmö-Simrishamn-Västervik-Vingåker/Stockholm, något som vi nästan gjorde. Vi kom i alla fall till Vingåker och Katrineholm, där A fick hämta upp mig eftersom det var en alldeles för lång tur till Södertälje och pendeltåget. Vi har alltså cyklat en sådär 10 mil om dagen i totalt 21 dagar, med två längre stopp än en natt, nämligen i Örebro där en dag regnade bort, och i Västervik eftersom det var visfestival.
I korthet har det varit en fantastisk resa, vi har träffat många trevliga människor och varit med om lite saker, men ändå förhållandevis strapatslöst. Första etappen gick mellan Väsby och Dingtuna utanför Västerås, allt var frid och fröjd förutom att det är sjukt dåligt skyltat i regionen så det blev en snabb sväng i Kalhäll istället för Enköpingsvägen i början, men vi hittade tillslut och tog oss hela vägen fram så att säga. Inte för att vi planerat att stanna i Dingtuna, men det var en lagom etapp. Upp med tältet på Dingtunavallen i ett hörn, det var lördag så det var några skrölande ungdomar som tyckte att vi skulle med på fest när vi skulle sova, så vi sov. Det småregnade också hela dagen typ, så lite fuktig var man. Dag två, Dingtuna-Örebro, helt strapatslöst förutom att vi mötte D&D i en bil som stannade och snackade lite skit innan de for åt sitt håll och vi åt vårt. Dag tre regnade som sagt bort, men vi passade på att handla lite viktiga cykeldelar av slaget bromsklossar, eftersom vi märkte att mina bak och L's fram var liksom borta av olika anledningar. Dagen efter det, den fjärde i ordningen, tog vi oss en kort sträcka ner till Askersund och kollo och hälsade på. Skönt att se gamla kamrater och vissa av deltagarna. Det är efter den här dagen etapperna börjar bli lite suddiga, men jag vet att vi cyklade genom Karlsborg med Skövde som slutmål, men är osäker. Hur som tog vi oss över där och campade mellan Skövde och Skara, frukost och en välsignelse av en gammal Cykelhjälte i sistnämnda innan vi for till Trollhättan för lite katastrofturism och kollade på Saab-fabriken (vi kom på i efterhand att frågan kanske var lite känslig på orten). Vid det här laget hade mina knän, särskilt vänstra, börjat göra ordentligt ont eftersom jag inte är van att cykla så här mycket och dessutom körde oväxlat genom hela, så det blev relativt lugnt tempo.
Mardrömssträckan var mellan Trollhättan och Kungälv med stopp i Lilla Edet för lunch, då mina knän var helt väck och varje tramptag högg. Dessutom blåste det motvind som själva fan efter Göta älv, så det var som att cykla i sirap. Vi gjorde halt i Kungälv och slog faktiskt upp tältet på en camping (för enda gången på hela resan) och tog en välbehövlig dusch. Dagen efter, en kort etapp till Göteborg, lunch på Gamle Port med skittaskig service, sen hem till Isalu där vi fick sovplats, men innan läggdags ut på stan och prova på lite olika öl på City Pub (med ett gäng rejält förfriskade makrillar) och Flying Barrel, mycket trevligt. Tack Isalu också, superbt värdskap och fantastisk frukost. Vidare söderut morgonen efter, Göteborg har fantastiskt bra skyltade cykelleder. Kollade in lite slott mellan GBG och Kungsbacka, sen vidare ner mot Varberg, camp i ett sommarstugeområde och stormköksmiddag som var fantastiskt god. Upp och hoppa, vidare mot Halmstad via Falkenberg, trevlig cykeltur efter kusten med bra väder och så. Det var också här någonstans vi tog det första badet på resan, i ett rätt kallt hav, dels för att tvätta av oss och dels för att skölja ur cykelbyxorna lite. Söder om Halmstad campade vi på Hökaklubbens mark, träffade P som såg till att vi hade tillgång till toalett och även struntade i campingavgiften, förbannat trevlig snubbe. Vidare sen ner mot Ängelholm via glidarorten Båstad, där många fina bilar syntes på vägarna. Vi var även ut på udden en sväng till Hovs Hallar, världens längsta uppförsbacke men sen troligtvis resans två snabbaste mil i nedförs. Utanför Ängelholm besökte vi en vägkyrka för att låna muggen, träffade på ett gäng pensionärer och fick då kaffe och information om Gösta Carlsson, som 1946 såg ett ufo utanför Ängelholm och därefter rest ett monument. Här inföll också resans första punktering, som drabbade mig efter sådär 90 mil, och som sedan skulle följas av ett antal i Skåne och två i Småland. Dagsetappen blev alltså något kortare än beräknat, men vi kom till Helsingborg morgonen efter istället, och ut ur Helsingborg fick vi hjälp av en gammal Cykelhjälte som följde med oss hela vägen till Landskronavägen. Målet var Malmö, sagt och gjort, in på vandrarhem och sedan mötas upp med en dam vid namn A som guidade oss runt och en middag, som tyvärr vek av innan vi började prova öl på Malmö Brygghus. Har ni möjlighet, testa deras pilsner.
Malmö en natt, sen vidare ner till Ystad och Smygehuk, för orginalresans slutpunkt (planen var Treriksröset-Smygehuk, men det gick inte) och sedan in i Skåne igen på jakt efter tältplats. Skåne är vääääääldigt uppodlat, men vi hittade en skog i Toarp, som efter lite hjälp av ett trevligt par slutade med att vi campade på deras tomt och fick höra lite storys om det mesta.
Vidare morgonen efter mot Simirishamn i den tjockaste dimma jag varit med om, såg knappt handen framför sig, vi tänkte vi skulle slänga en kik på Glimmingehus där i dimman, så det gjorde vi. I Simris en lunch och sedan guidad tur av RM1, en skön skåning L träffade tillsammans med brorsan RM2 i Norge. Skönt häng, sen mot gården i Gärsnäs för att möta upp RM2 och T, som bjöd på sovplats, ett bad i en sjö och grillemad. Fanimig fantastiskt trevligt. Men, även fast vi var sugna, bröt vi inte vår policy om ett ställe-en natt utan for vidare mot Kristianstad för att kolla in den staden. Enda dagen på resan det regnade hela tiden typ. Kristianstad hade någon form av stadsfestival på g, och vi blev påsprungna av en välmarinerad nazist som var förvånad över att jag visste vem Leifi är, kändes nästan som jag skulle åka på däng där. Eftersom Kristianstad inte är så långt ifrån Vinslöv tänkte vi att bangolf vore en bra start på lördagsmorgonen, så ut dit for vi i regnet, kollade öppettiderna och insåg att det fan inte blir någon bangolf. Landskapsbyte återigen, in i Blekinge via Ronneby med en fantastisk kinamiddag till Karlskrona, och resans bästa ställe att campa, nämligen i Hajvar, ett naturreservat i skärgården med utsikt över Karlskrona. Sjukt fint. In i Karlskrona på morgonen, köpa nya slangar eftersom mina reserver var slut, sen vidare mot Kalmar och slottet. Träffade på migrerade Gävlebor i Kalmar, som när vi som vanligt uppmanade dem att börja cykla svarade med ett "Börja paddla". Ja, vi har kanske propagerat lite under resans gång... Ut ur Kalmar, nästa dagsetapp gick mot Oskarshamn via lite grusvägar så det blev gå för att inte offra slangarna. Vi tog Oskarshamn i kvällningen, en trevlig stad men som fan inte kan det här med cykelbanor, eftersom cykelbaneskyltarna pekade oss direkt ut på E22an, så den har vi cyklat några hundra meter, vilket var sjukt otrevligt. Vi överlevde med blotta förskräckelsen, och tog oss till Figeholm, återigen på grusväg. Camping i närheten av vattnet efter tips av Figeholms troligtvis skvallrigaste skvallertant, och punkabyte för undertalad. Sen mot Västervik, en ort jag inte sett på länge men trots det varit ganska familjär med tidigare då det var min praktikort, fantastisk sommarstad. C upplät sin moders husvagn åt oss, vi åt gott, gick på Briggen och kollade in staden, kände på Mysfestivalen liksom, i dagarna två. Stötte på H i kön till Harrys dag två också, han såg hälsosam ut.
Sista etappen på resan så att säga, var från Västervik, via grabbarna på bänken i Gamleby 35an upp till Linköping, sedan vidare till Norrköping efter frukost i duvskitsparken/St Lars, hälsade på C och M, Linus kamrater, som upplät en soffa, och sedan cykeltransport till Vingåker och L's päron. Där åts det gott, pratades en hel del, och sovs samt att jag fick se L's mytomspunna uppväxtplats. Dagen efter tog vi det chill, lunch inne i Vingåker för att sen skiljas åt, då han var klar med sin resa och jag hade ordnat pick up av A i Katrineholm, då som jag redan sagt Vingåker-Södertälje är mer än en dagsetapp och det var L's tält.
För att sammanfatta, det har varit en sjukt lång resa till cykel, och jag är skitglad att jag hakade på, för det har varit mycket trevligt. Man träffar mycket folk på vägarna, men något de som vågar prata har gemensamt är att de själva ofta är cyklister på ett eller annat sätt, allt ifrån folk med SM-tecken till folk som använder cykeln istället för bil/buss. Det har varit en relativt strapatslös tur, inget katastrofalt har hänt och vi har heller inte råkat i luven på varandra. Det är lätt att få den egentid man behöver på cykeln liksom. Det har också varit en hälsoresa, eftersom jag under de här tre veckorna återfått min sömn, gått ner i koffeinintag något extremt och även byggt upp lite muskler och tightat till kroppen en hel del. Vi fick dessutom se Sverige :). Kan även säga att bemannade bensinmackar är bra inrättningar då de har vissa faciliteter.
Jag har varit hemma sen i måndags kväll, men har fortfarande inte landat helt och hållet, det känns fortfarande lite konstigt att inte förflytta sig tio mil på cykel varje dag, att ha ett kylskåp, en säng och ett badrum. Jag vill ändå uppmana alla att göra en sådan här grej, då det är trevligt, man får se Sverige, och kanske kanske kan vi om vi är tillräckligt många få bra cykelleder överallt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
