Sista skrivna

Idag lämnade jag in det sista jag kommer skriva på ett universitet, vad det verkar. 17 sidor om arbete i projektform, inte det bästa jag skrivit, men långt ifrån det sämsta. Det börjar dock kännas att det fan inte är långt kvar nu, innan jag faktiskt ska vara 'vuxen'. Väcker nojor, min levnadssituation förändras troligtvis till det sämre ett tag, eftersom jag inte har anställning och så vidare. Så som mitt liv ser ut nu trodde jag inte det skulle se ut när jag började utbildningen för fem år sedan, men då var jag ju ung och naiv också. Vissa saker är dock mer eller mindre konstanta sen den tiden, däribland min tydliga insomnia. Fjärde natten på lite mer än en vecka när jag inte sover, och nu står det inte ens folk utanför mitt fönster och skriker, som det gjort vissa andra nätter.

På lördag är det Örebro som gäller, Kick-off inför sommaren, och därifrån en kortis till Stockholm eftersom det kvällstid inte går att ta sig från Örebro till Linköping tydligen, konstigt men så är det, så jag får gör så. nu är det bara lite mer än en månad kvar också innan jag lämnar barren för gott, mitt lilla råtthål. Har hittills visat den för två pers, det känns lite konstigt att släppa in helt främmande människor hit när nykter och inte efterfestande.

Changes

Fan, jag har fått stora nojan nu kan jag säga. Typ tre veckor kvar av min universitetsutbildning,och jag lämnar min barre som jag bott i i tre och ett halvt år. Det känns kluvet, och jag känner en osäkerhet inför att lämna akademin. Det var inte så här jag föreställde mig att livet skulle se ut när jag började plugga 2005, då jag hade en tvåa i en annan del av stan tillsammans med dåtida flickvän, som redan då började göra planer för hur livet skulle vara efter universitetet. That shit did not happen.

Men, som sagt, nu är det slut på att ha fyradagarshelger med utgångar och så vidare, inga sovmornar och så vidare. Undra vad fan man ska göra nu då? Visst, skaffa ett jobb, en lägenhet, gärna träffa någon speciell, men det är fan inte lätt. Tydligen sitter det en jättepropp och innehar tjänsterna i mina ämnen, vilket suger. Antingen det, eller fucked up kombinationer, så nån tjänst för mig verkar det inte finnas tyvärr. Vilket känns jävligt surt. Jag kommer troligtvis vara en av Sveriges mest högutbildade lagerknegare som det ser ut, om det nu finns något jobb i den branschen, vilket det säkert inte gör, med min tur. Och jag ligger i en glipa som gör att jag inte får a-kassa heller, vilket känns jävla illa.

En annan sak som är lite jobbig är att jag börjar tvivla på mig själv och de val jag gjort i mitt liv, liksom kommer jag fixa det här? Kommer jag, om jag får tjänst, palla med att utbilda sexton- till nittonåringar i 40 år utan att bli galen? Kommer de lära sig nått?

klockan är nu 04:53, jag sover inte. vad i hela helvetet är fel med mig?

Det händer igen

Klockan är alldeles för mycket, jag borde sova men kan inte. Fruktansvärt frustrerande om jag ska vara ärlig. Och då har jag ändå gjort allt jag ska ha gjort idag. Nuts!

Whocaresitsonlyfashions tävling

Karaktärerna kända som Frank&Remy driver en av de ballaste samtidigt enklaste tävlingarna jag sett på en blogg, där man kan vinna en iPhone som de inte behöver. Jag tänkte jag skulle försöka, troligtvis som massa andra människor, men det finns liksom inget att förlora på det. Länken ovan tar er till tävlingen.

Tjockhult och farväl

Just nu sitter jag i en förort till huvudstaden och slöar, borde plugga och skriva liksom en text om projektarbete eller nått, men det är jag inte sugen på. Ikväll är det 25-årsbaluns för A och M, blir kul och trevligt.

Veckan som gått har innehållit två besök på etablissimanget HG, först för att säga hej då till HC som stack till norge igår samt se 4 men and 42 instruments, och onsdagen var ölande och skitsnack med en sann vapendragare i sann Barney Stinson-stil, nämligen Adde. Det har lett till att inte så mycket arbete utförts i veckan, som sig borde. Det har också lett till en insikt att jag snart är färdigutbildad, något som känns rätt scary för att va helt ärlig, vad fan ska man göra efteråt liksom? Vuxenhet och allt det där. Som Tyler Durden säger i Fight Club: 'I can't get married, I'm a 27 year old boy!'...