Working nine to five

Just nu är min lägenhet i totalt kaos. Eller ja, det hade kunnat vara värre, men det är inte rent och det är ingen ordning någonstans. Sånt som händer när uppsats skrivs och det sovs alldeles för lite. Kommer troligtvis arbeta till ca sexton nollnoll imorn eftermiddag med uppsatsen, eftersom hr T kände att det var läge att sätta sig i min barre och jobba med mig istället för att sova hemma hos sig.

Igår dock, glöggafton hemma hos flum och bullen, tämligen jättetrevligt. Glögg är underskattat som fan, men det blev ett par finare öl och lite bowmore också, så lite berusad var jag allt. Det behövdes, liksom släppa uppsatsen ett tag och ta det chill.

Och just det. Rubriken är inte "a.m." till "p.m.", utan mer tvärt om.

38 timmar. Still standing

Jag har inte sovit sen lunchtid i onsdags. Min kropp vägrar slappna av och somna. Det är mycket irriterande, för jag behöver sova så jag kan skriva imorn, så jag kanske kanske kan fixa deadline på måndag. I så fall har jag gjort ett sjukt jobb. Men jag behöver sova.

The News

Sitter här en sen söndagnatt, dagen före min första uppsatshandledning, och lyssnar på Huey Lewis and the News, eftersom jag läser alldeles för mycket Bret Easton Ellis nu. Men det går inte att sluta, och det går inte att ogilla Patrick Batemans psykotiska mördande, samt drickande, knarkande och allmänt dekadenta leverne. Helgen har varit sjukt lugn fast den inte borde vara det. Har förvisso fått en del gjort, men vet inte hur bra det blir, och det börjar bli lite väl kort om tid innan deadline, men det löser sig.

Jag behöver klippa mig, det var ett tag sen, och jag tänker på outfits för imorgon, då jag faktiskt ska röra mig från lägenheten och upp på universitetet, men inte förrns klockan ett, så jag har tid.

Det här med arbetslöshet

Jag sitter såhär en fredagseftermiddag i mitten av november anno domino 2009, och läser aftonslaskans lilla artikelserie om arbetslöshet, särskilt detta inlägg från H. Engström, moderat i arbetsmarknadsutskottet. Hon talar om den socialdemokratiska utsorteringsskolan som inte tagit hänsyn till individen, inte mött de individer hon skriver om där de befinner sig. Jag tycker det är märkligt att hon gör det, eftersom skolan i stort sett aldrig haft möjligheterna eller resurserna att möta alla på individnivå. När dessutom herr Björklund vill reformera skolan, med fokus på disciplin och ordning och reda, kommer individerna fortfarande inte mötas 'där de befinner sig' av utbildningsväsendet. Jag tror helt ärligt det inte saknas vilja hos någon inom skolan, varken lärare eller elever att göra ett så bra jobb som möjligt. Det som saknas är resurser. Eftersom jag är lärarstuderande har jag varit ute på skolor på så kallad VFU, och det jag märker är en fruktansvärd stress på lärarna, som smittar av sig på eleverna och det gör ingen gott kan jag säga. Jag har fått agera resurs för att få mina mentorer att hinna med arbetet, så tidigt som cirka fyra veckor in i utbildningen höll jag min första egna lektion utan mentor närvarande trots att jag egentligen inte ska göra det förrän nästa termin, min sista på utbildningen.

Engström tar också upp systemet med jobbcoacher och praktikplatser som arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och hävdar att systemet fungerar. Jag håller inte med. Det som dessa åtgärder gör är förskjuter statistiken. Istället för att vara öppet arbetslös, alltså gå och stämpla, hamnar folk i åtgärderna och alltså i så kallad dold arbetslöshet. Det ser jävligt bra ut på pappret, men det är ett hus byggd på en grund av sand, inte sten.

Det jag tror behövs är det som under krisen på 1930-talet kallades beredskapsarbeten, alltså att staten faktiskt spenderar stålars och sätter folk i arbete med exempelvis vägbyggen, skogsröjning och så vidare, med skälig pröjs för det. Inte förskjutningar i statistiken. Det går att spendera sig ur lågkonjunktur, mycket på grund av multiplikatoreffekten

Jag var bara tvungen att skriva av mig lite.

Is that a gram?

Jag läser just nu American Psycho, och boken är något bättre än filmen faktiskt. Helt otroligt bra dock. En fin översikt över det narcissistiska slutet på 1900-talet, med kostymer, kokain, champagne och självupptagenhet. Jag njuter varje natt, när jag ligger och läser mellan va 00.20 och 02.00.

Det mindre positiva är att jag sitter mitt uppe i uppsatsarbete, ska skicka in den i natt till handledaren för handledning på måndag, det är ett jävla jobb att analysera och jämföra alla förbannade artiklar. Men det ska gå, jag kommer klara det, sova är ju onödigt...

Bastards

Jag har precis sett klart Inglourious Basterds, och jag måste erkänna att Quentin gjort bättre grejer, och att det är kul att Bard Pitt verkligen inte kan prata annat än som han pratar i vanliga fall. I Snatch fick han exempelvis spela Mickey för att han inte hanterade en londonaccent alls. Hur som, godkänd underhållning.

Tidigare idag såg jag Zombieland, en förbannat rolig rulle. Woody är tillbaka som skådis.

Annars har det liksom inte hänt så mycket, jobbat lite på uppsatsen, försökt tagit det lugnt, och lagat en god middag liksom.

Heute Samstag

Und jetzt bin ich allein, nur wie immer. Ich trinken korn, aber es macht mir nicht gut. Ich müssen wie abend und nacht studieren, aber es sind langweilig und schwer.

Ich will nicht mehr allein sein.

12 pounds of crazy

Det känns som om jag håller på att tappa greppet totalt, koncepten är borta. Nästan ingen sömn inatt, somnade efter fyra, tankar på min framtid som bagglade hela skiten. Jag är för orolig för mitt eget bästa, men allt jag vet är att jag inte vill behöva flytta hem efter jag är klar med universitetsstudierna, det vore ett steg, eller ja, en jävla massa steg, bakåt. Visserligen gjorde jag ett tydligt steg bakåt när jag för snart tre år sedan blev särbo med exet, men då höll det inte särskilt länge efter det sen, cirka sex månader.

Idag har jag druckit två koppar kaffe, är helt fucked up och spattig, något jag inte brukar bli. Har dock fått lite uppsatsmaterial genom mikrofilmsläsning, men ändå är jag osäker på om jag klarar det den här gången. Även fast det är tredje uppsatsen på c-nivå. Just nu sitter jag och dricker en rätt stor mängd gyllene rom, för att försöka kyla ner min förbannade hjärna, och sluta hispa. Men jag har 12 skålpund galenskap i blodet och vet inte var jag ska göra av den.

Dagens ord

Till att börja med: detta kommer inte bli en daglig företeelse, utan speglar mer att jag såg detta ord idag för första gången, och det fastnade.

Ordet är: Folkhemsligga. Såg det i en diskussion angående högljutt sex och arga lappar. Jag ansåg ordet smått fantastiskt, förklarar liksom rutinsexet så enkelt. Ni vet säkert vilket jag menar, det där sexet man har på gammal vana, liksom visst, det är skönt och allt, men det är inte sådär immiga rutor och glansig blick och en cigg på kudden efteråt... Helt enkelt rätt vanilj, som det heter. Inte för att det är något dåligt med det, alls. Fan, jag skulle vara glad att få folkhemsligga lite just nu. Eller bara ha något stabilt i mitt liv, något som inte består av kaos och oro.

Friday night, saturday morning

Veckan som gått har varit tämligen oproduktiv, i alla fall när det kommer till uppsatsarbete. Planen var att lämna in ca 7 skrivna sidor imorgon, så handledaren kan läsa igenom osv. Det kommer nog inte ske, eftersom jag inte gjort det jag ska. Jag vet ju att jag kommer klara deadlinen, det gör jag alltid.

I ett hänseende har veckan varit rätt bra. Jag har fixat ett extrakneg som jourskottare vid snö. Så nu, för en gångs skull, hoppas jag på snö istället för barmark. Det har varit ett jävla flängande dock, möte, kontraktskrivning, möte igen osv.

Igår blev det en spontan utgång efter förfest hos O och S, vilket var sjukt jävla trevligt, då det var länge sen jag träffade dem. Nu kommer jag även, tack vare O, åt spotify igen, nått som också är skönt. Just nu spelas Madness senaste, vilket är fantastisk bra skapop. Hur som, utgång igår, NH, hemskt trevligt. Städat också, skönt att ta det lugnt ibland. Bandet som spelade var trevligt poppigt, ölen sval och sällskapet gott. Mer begär jag inte. Sprang på F också, mycket trevligt, samt att bekantskapen från söndagens requirem, C, också var där. Hösten 2009 känns faktiskt ganska bra.

Söndag, eller väldigt tidig måndag

Idag är det söndag. Jag är nere i Lkpg igen, efter tio dagar i Stockholm hemma hos föräldrarna. Barren är förändrad också, ommöblerad. Tagit bort loftet, och ställt in en vanlig säng istället. Skönt att sova i markplan.

För att gå igenom veckan kan jag säga att förra fredagen, efter intag av alkoholhaltig dryck, befann jag mig på Sturecompagniet i goda vänners lag och hade trevligt. Dock slutade kvällen rätt fort då jag tog ett fall i en trappa och slog upp läppen och blödde lite. Jävligt osmidigt, och jag har fortfarande ont i kranen. Tog det lugnt hemma hos päronen ett tag, i onsdags var det dags för stand up på Syster o Bror, mycket trevligt det, många goda garv. Skönt som fan, och käften hade börjat läka ihop. I lördags åkte jag ner hit igen med päronen och möblerade om samt fraktade ner en ny jonne, så jag nu kan bromsa. När päronen satt sig i bilen och farit hem mötte jag upp HC, Vici och Flum och vi tog oss lite öl på etablissemanget HG. Cava gjorde come back också, mycket mycket trevligt. Vaknade imorse med en mindre huvudvärk, troligtvis på grund av dels alkoholen och dels mild sömnbrist, men det ordnade sig. Vid halv sex gav jag mig ner på stan för att möta upp Patrik och Seb för ett requiem i domkyrkan, där Sofia sjöng i kören. Jacob och en bekant från tidigt i utbildningen, Charlotta, mötte upp också, och efteråt fikades det på kaffe och fantastisk toscakaka hos Patrik och Sofia, hemskt trevligt var det. Och requiemet var bra, och det lät mäktigt i kyrkan. Allt som allt, bra vecka.

Imorn är det arbetsintervju som gäller tidigt på morgonen, sedan läsning och gärna lite skrift också på uppsatsen. Det känns bra just nu, även fast det är november.