Saker som färgat av sig

Jag läser Jack igen, jag vet inte för vilken gång i ordningen, men jag insåg häromnatten hur mycket den färgat mig. Jag skriver i stort sett som Lundell gjorde när det begav sig, drömmer om och längtar efter ungefär samma saker och samma liv.

Jag inser också att jag inte har stenarna för att ta tag i det och göra något av det, vilket är jävligt synd. Känner också att jag stundtals saknar en riktigt förtrogen, känner att jag skulle behöva I eller någon i samma klass och med samma vetskap.

Hittade också annan skrift i min lilla svarta bok jag har bredvid sängen, nämligen att smärta är att veta vad man vill ha, men att samtidigt veta att man aldrig kan få det. Jag vet inte var det kommer ifrån, säkert någon annan.

Nu är det söndag igen, och imorgon är det måndag. Det är inte bra, då jag dels inte är uppvilad, och dels för att situationen börjar bli ohållbar rent arbetsmiljömässigt. Jag vet inte hur länge jag kommer orka, men jag måste på något sätt göra det. Så det färgar mig just nu också.

Jag vet inte varför jag skriver det här, eller vad syftet är. Men nu är det skrivet i alla fall.