jag är ett självmedicinerande as. hur stänger man av en hjärna?

Sthlm ToR

I helgen har jag befunnit mig i Stockholm för att fira min goda moders halvsekel. Det var trevligt, träffa massa släkt, åt massa mat, samt gick på såsen igen, vilket kändes bra, med mousserande, öl, rötjut, whisky och GT. Något jag dock glömt bort var hur jobbigt det är att vakna dagen efter. Ovant var det. Passade även igår på att fika med A och M, trevligt men kort.

Hemtentamen lämnades dessutom in redan i fredags, två dagar för tidigt alltså, och nu bara hoppas jag att den går igenom, annars blir det kompande på den skiten.

Fick även reda på en sak som jag inte riktigt förväntade mig av en god vän, men sånt som visst händer. Även fast det inte är min ensak eller mitt problem känns det lite skumt. Men skit samma.

Klockan är tre på morgonen. Sover jag? Uppenbarligen inte. Jag har varit vaken sen halv nio imorse, alltså lite mer än arton timmar, har hunnit med tvätt, läsning, lite skrift, vetenskapsteoretiska diskussioner och en mild krasch. Det sistnämnda tydligen inte avklarat, eftersom jag fortfarande är vaken och skrivandes, fast jag borde sovit i ungefär en timme nu. Jobbiga tankar i huvudet och det mesta, och fast jag försökt sova sen två har jag enbart legat i sängen och svettats och vridit på mig. Mitt högra knä gör ont, har tagit två alvedon mot det och hoppas att det får mitt huvud att slappna av också, men verkar inte så alls, och jag som behöver springa imorn. Dygnar jag nu är jag körd, på riktigt körd, eftersom jag imorn måste fixa mer på min hemtentamen.

Läser just nu Uffes Kyssen, känner igen mig i mycket av det där, särskilt hans skilsmässa. Inte för att jag gått igenom det, men jag har varit med om när ett hem blir två, en relation som går riktigt i kras och allt det där. Jag funderar på att höra av mig till henne, men ska nog inte det, inget bra kan komma ur det, även om jag känner att jag kanske kan prata med henne om sånt jag inte kan prata med någon annan om. Jag funderar även på att stiga av världen i två veckor, men inget bra kan komma av att jag dyngar ner mig i alkoholdimmorna heller. Och varför i helvete sover alla andra för?

Jag hatar söndagar

Jag har kommit fram till att jag hatar söndagar. Eller hatar kanske är ett för starkt ord, men ogillar. Den förra för att jag vaknade upp med massa jobbiga tankar om människor som försvunnit ur mitt liv, speciellt en särskild som ni säkert kan gissa er till. Denna för att mitt knä är fuckat efter morgonens löptur, men det ordnar sig säkert, för nu kan jag inte sluta springa när jag äntligen fått bukt på det och kommit till skott...

Jag har just nu en hemtenta att skriva som jag inte skriver på, jag tittar på film istället. Tidigare idag var det Risky Business med en löjligt ung Tompa C i huvudrollen, senare blir det the Talented Mr. Ripley med herrar Law, Hoffman och Damon, för att sedan när det blir mörkt skrivas på tentamen.

Das ist ja alles. Jag har för övrigt läst ut Stridens skönhet och sorg idag, den rekomenderas.

Ännu en lördagkväll

Nu sitter jag här, ännu en lördagkväll i nykterhetens tecken. Vilan har gjort mig gott, och jag har även börjat pressa spåret ungefär varannan dag, något som också gör mig gott. Snart är min mage som en hårig versions av mr Pitts i Fight Club.

Veckan har förflutit utan större överraskningar, lite seminarieverksamhet och en föreläsning i skolan. Under de flesta kvällarna har jag inte gjort ett vettigt dyft, förutom läst diverse saker. I torsdags kom ett samtal på min ny-begagnade telefon där jag efterfrågades om min kunskap i lyx till quizzen på NH, så det var bara att sticka ner och quizza, samtidigt som jag var sjukt sugen på öl men inte drack någon. Quizzen gick sådär, hade 50% rätt på frågorna. Igår stack jag till Adde med lite rekvisita till hans maskeradkostym för kvällen, samt för att se den fantastiska filmen Fear and Loathing in Las Vegas. Trevlig kväll, får man ge det.

Nu när jag inte dricker alkohol har jag märkt att mitt sug efter sötsaker har ökat markant, vilket är lite jobbigt.

På måndag får jag ut en tenta som ska lämnas in två veckor senare, detta skrämmer mig något, då jag tror den kommer vara riktigt svår och krånglig.

Sobriety

Jag har en nykter helg. Igår, tidigt som fan, satte jag mig på en buss ner till LKPG igen, efter en vistelse i norra storstockholm och föräldrarna, där jag hjälpte till att sätta ny panel på huset bland annat. Det var trevligt, och välbehövlig vila. Passade på att träffa vänner också, om än lite kort pga deras arbetssituation.

Anledningen att jag kan sitta och skriva såhär prime time en lördagkväll är att jag just nu bedriver ett nyktert liv utan alkohol ett tag. Allt för att kroppen ska få vila.

Tog även löpet imorse, pallade inte riktigt hela spåret, men det blev nog tre kilometer i alla fall, så imorn kommer jag nog inte kunna gå... Min period av skörlevnad verkar lida mot sitt slut, för att istället framstå som asketiskt.