Den sociala nomaden

Jag har i helgen firat halloween med vänner och nya bekantskaper i en förort söder om sthlm. Det var väldigt trevligt och lätt värt.

Jag började dock bryta ihop under aftonen, något som inte skett på länge, och saker och ting bubblade upp från under ytan. Det kan ha varit ungefär ett års press och stress och osäkerhet som tog sig ut inifrån mitt huvud. Tur då att man har bra folk omkring sig som stödjer.

På vägen hem kom dock tankar över mig, tillsammans med ångesten. Om vad fan det är jag håller på med, och varför jag lever som jag gör. Jag har kommit fram till att jag just nu befinner mig i ett övergångsstadie i mitt liv, jag är en social nomad. Från att ha haft en stabil social krets, som träffades ofta, och utanför någon form av arbetssituation, har jag idag ett starkt begränsat socialt liv, och väldigt mycket kopplat till min arbetsplats. Man kan säga att jag söker en ny familj bortkopplad från biologi, och ett stabilt socialt sammanhang där de inblandade känner varandra väl, nästintill utan och innan. Och det faktumet att man träffas utanför arbetstid är viktigt. Jag känner mig helt enkelt något rotlös.