På ämnet kärlek

Nej, det här inlägget kommer inte handla om att jag är kär i någon eller något. Det kommer mer handla om kärleken generellt, och mer specifikt kärlekens avbildande på film.

Jag har i dagarna sett två filmer som berörde ämnet (eller ja, egentligen fyra som berörde ämnet i någon form, men två som stod i bjärt kontrast mot varandra och därför passar sig), nämligen Youth in Revolt och Closer. Den förstnämnda berör det som i den engelskspråkiga världen kallas 'puppy love', fritt översatt till tonårskärlek, mellan en kille och en tjej, där killen gör allt för att få tjejen, för att det 'är ju menat att det ska vara vi för alltid' som det brukar heta. De är unga, han faller pladask och gör allt för att få henne, verkligen allt (har ni inte sett filmen, se den). Det är 'den fina' kärleken, oförstörd av bitterhet och världen i största allmänhet.

Closer däremot är något av dess raka motsats, den visar det smutsiga spelet vi människor går igenom för att slippa vara ensamma, och den gör det på ett mycket bra vis, men samtidigt visar den även cynismen som vuxit fram på något sätt. Det är otrohet till höger och vänster, det är ren hämdsex, det är tårar och lögner.

Det som slog mig när jag såg filmerna var åldern på karaktärerna. I Youth in Revolt ska de föreställa sexton, oförstörda som jag tidigare sa, medan det i Closer rör sig om 30-någonting som har ett par förhållanden bakom sig, kanske tillochmed äktenskap. Är det så att vi under åren som går blir mer bittra, mer cyniska och jävliga, eller går det att bevara den där okomplicerade synen på världen lite längre än tills dess man fyller 20?

Passion

Jag har märkt en sak med mitt umgänge å det senaste. Väldigt många bara glider runt och saknar egentligen ett passionerat förhållande till det de håller på med, med den stora devisen 'cashen ska in' och sen bryr man sig inte så mycket mer. Många är jävligt blasé (ja, jag vet att det är ett gammalt ord) och liksom post-ironiska på nått sätt. Liksom man vet inte ens om man är ironisk längre, eller om man är seriös. Jag känner typ tre pers som verkligen brinner för något och som uttrycker det också, och det är jävligt sköna människor att hänga med. Men jag ser det som lite oroväckande att många i min generation, inklusive mig själv, bara flöjtar runt en hel del och gör fuck all. Hur fan blir det när de i tidigare generationer som fixar saker försvinner liksom, när det inte finns någon utbildad centralbyråkrat som fixar allt? Kommer vi stå där med den bildliga tummen i röven då och undra 'Jaha, vafan nu då?' eller kommer vi faktiskt växa med uppgiften? Jag hoppas på det senare, men misstänker att det i mångt och mycket kommer bli det förstnämnda, om jag ser till mina erfarenheter av korta praktikperioder på gymnasieskolan. Jag tror tamejfan jag håller på att bli gammal och ansvarsfull, fast utan passion.

Saigon... shit, I'm still only in Saigon!

Jag har varit borta ett tag, utanför Askersund och jobbat på kollo en månad. Ett jävligt roligt jobb, och jag kommer sakna alla fruktansvärt sköna människor som också jobbade som kolloledare, föreståndare och kockar. Vi var helt enkelt ett awesome gäng som slet tillsammans 14 timmar om dygnet, ingen nämnd ingen glömd. Det var även ett par legendariska fester före, mellan och efter barngrupperna, så det var lätt värt.

Eftersom jag varit ute i skogen i en månad, med väldigt lite mobiltäckning och nätet var bara att glömma så har jag jävligt dålig koll på vad som hänt i världen, men det verkar inne att köpa sex som högt uppsatt person, och sen avgå från sin post. Folk får gärna uppdatera mig på saker som hänt.

Det är fint att komma hem från ett sånt jobb, och det första man har att göra är att packa ihop lägenheten för att flytta, och man blir genast uppmärksam på hur mycket saker man samlar på sig under 3,5 år i samma lägenhet. Har nu fyllt en sopsäck med skräp, och då har jag inte ens börjat packa kläder och köksutrustning, eller böcker för den delen. Får ta det försiktigt med böckerna så inte den lådan kräver lyftkran sen. Ikväll är det finalen i fotbolls-VM, något jag också missat pga jobb, men jag såg i alla fall bronsmatchen igår mellan Uruguay och Tyskland. Bra match, men vad det verkar har inte alla matcher under VM varit av samma kvalla. Då kanske det inte gör så mycket att man missat...