Dags igen

Det var ett tag sen jag skrev nu, och det har hänt relativt lite sen dess, men ändå mycket. Svårt att förklara det där. Kampen på arbetsplatsen går vidare, jag kommer troligtvis vara vice fackrepresentant på jobbet också, eftersom vi i torsdags hade besök av folk som visste vad de gjorde, och gick igenom många saker. Förhoppningsvis jobbar jag inte ihjäl mig på kuppen, utan får det ordnat.

Cykeln är äntligen klar, men vintern vägrar släppa sitt grepp om landet. Provcyklade, drog en punka efter 1,5 km. Bådar inte gott om säsongen ska vara så. Det är den enda träningen jag fått på länge, eftersom jag inte vågar mig ner och träna thaiboxning, då jag misstänker hjärtsäcks- eller hjärtmuskelinflammation eftersom jag varit förkyld väldigt länge, med halsont, och tränat ändå. Smärta i bröstet gör mig något orolig, för så ska det inte vara.

Jag har påsklov just nu, eller ja, det är påskhelg så jag är ledig, men kommer också vara ledig i två dagar till som ingen annan är ledig på, i alla fall som inte jobbar i skolan. Inte för att det kommer göra särskilt mycket för mitt allmänna välmående, för jag hinner nog inte vila ut ändå. Men L kommer hit på fredag, blir roligt att se honom igen och prata massa skit.

Katten verkar tyvärr inte intresserad, hon har inte hört av sig sen vi sågs sist, och jag vill inte pusha, eftersom jag varit ganska drivande alla andra gånger. Jag hatar relationsspelet. Mitt huvud är inte med i det. Jag hade game på gång på Bunker Bar helgen då St Pats inföll, det var nästan spikat, men någonstans runt när det var dags att close the deal som man säger sa min kanelbulle stopp, fick stora skälvan och drog istället. Det är fan inte bra, särskilt eftersom jag känner en hel del frustration och en stor ensamhet och saknad. Jag skulle på något sätt vilja ha någon att dela skiten med. Har varit singel sen 2007, vilket börjar kännas. Jag vill ha det alla andra har, hur gulliga alla verkar och hur bra de verkar ha det. Men jag träffar bara olovliga tjejer, eftersom jag undervisar dem, och det vore väldigt oetiskt av mig att göra något där.

Jag vet inte riktigt var jag är på väg med det här, men jag kände för att skriva lite. Jag kommer dock aldrig få något pulitzerpris.

Psykosocial arbetsmiljö

Min arbetsplats börjar bli jävligt ohållbar igen, den psykosociala biten åtminstone. Det smids ränker hill höger och vänster, man vet aldrig vem man kan lita på när det kommer till förtroenden, vilket fungerar väldigt stressande. Jag börjar helt enkelt gå sönder på flera plan, särskilt sömn och stress, mycket skit får man stå ut med. Flera latenta konflikter på flera plan, och några öppna. Ska det fortsätta så här kommer jag snart gå under, bränna ut mig eller byta arbetsplats. Hurfan det nu ska gå till.