You fucking freak me out sometimes

Klockan börjar nu närma sig halv fem, jag har varit vaken sen tiohugget imorse, jag har ätit hela två mål mat, och jag är fortfarande inte trött. Jag var nyss ute och tog ca fem kilometer löpning i ett försök att trötta ut min jävla kropp. Den vägrar. Jag börjar återigen bli orolig.

Jag har spenderat dagen med dels att fika hos mormor och morfar, eftersom mormor fyller år, dels med att se första säsongen av den brittiska upplagan av serien Skins. Mycket sevärd ungdomsserie, i alla fall säsong ett. Tvåan har jag för mig är bra också, men sen har jag faktiskt inte sett säsong 3-5. Och givetvis har amerikanarna gjort en version, som dock inte är i närheten så bra som den brittiska. Rekommendation.

L vad här i helgen, alkohol förtärdes, och min balkong är tydligen hajkvänlig enligt experttest. Bra att veta.

When you realize you want to spend the rest of your life with somebody, you want the rest of your life to start as soon as possible

Oh herrejävlar, det var ett tag sen jag skrev nått på den här grejen. Hur som haver så har jag haft en rätt intensiv period de senaste typ två veckorna. Började med att Halice och en av hennes kompisar kom på besök och slaggade på min soffa en natt för att se Foo Fighters på stadion, och jag for med dem till kollo via Karlskoga för mellanfest och midsommar. Jag plockar russinen ur kollosommaren. Skönt att träffa alla kollofolk och ha det trevligt. Hem via Örebro, chilla fem dagar (mitt kontrakt på jobbet har liksom gått ut, så jag är mellan två jobb som man säger), boka biljetter till Göteborg och ner och hälsa på Isalu och träffa hennes kompisar litegrann. Lätt värt, även om man blir fett sliten av både resor och sömnbrist. Vem vet, jag kanske flyttar ner till GBG om jag får kneg där, jag gillar den stan. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra de kommande veckorna, eftersom det inte är termin och jag inte har nått jobb, så jag ser film typ.

Jag är i en konstig stämning också, ser mycket film som rör ämnet kärlek, exempelvis "When Harry met Sally" och "Annie Hall", vilket båda är fantastiska filmer. Men, jag har varit snigel skitlänge, och har insett att jag saknar kärleken. Inte exet, men konceptet flickvän saknas nått så grovt. Även någon att dela saker med saknas. Liksom helgens vistelse i GBG med en mycket god vän var underbart, liksom bara ha någon att käka frukost och tjöta skit med är liksom efterlängtat, och jag har värsta abstinensen nu.

Jag har även kvar mina övriga problem, främst med sömnen. Jag sover inte alls mycket, ungefär 3-5 timmar per natt, vilket leder till att allt är lite konstigt, och jävligt osammanhängande. Och så som jag lever borde jag för länge sen ha brutit ihop och kraschat, men det är ett jävla mirakel att jag inte gör det. Jag vet inte om det vore positivt eller negativt heller, men något måste fan ske. Och jag vill fan ha en cigarett, fast jag inte ska röka mer.