Sitter och diskuterar romantisism med Isalu över msn. Att vi egentligen borde sluta drömma om Pripps Blå-somrar och kvällar på bryggan till skönsång med gitarr. Men någon form av eskapism måste man få ha.
Jag är av ett konstigt släkte. En bitter romantiker, skulle jag vilja kalla det, djupt pessimistisk men samtidigt drömmandes om bättre tider. För analyserande har framkommit i afton också.
Dagens inlägg blir ett kort ett, då det inte hänt mycket alls i mitt liv de senaste 24 timmarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar