Tolv riktiga skålpund galenskap

Igår, såhär i juletiderna, befann jag mig hemma hos A och B, med N, och åt en strålande middag på italienska köttbullar och pasta, med ett vin till. God stämning all around, trots viss förkylning hos vissa i sällskapet, och viss skepticism till grannens beteende. Vi åt i godan ro, med viss noja i sällskapet, och gick och satte oss framför teven och snackade skit.

Plötsligt ljud utanför dörren, hög röst. Vi trodde det var grannen, det var ordningsmakten som ville in i grannens lägenhet pga hans läkare som ringt och varit orolig. Med rätta, visade det sig, då grannen inte öppnade dörren trots upprepade uppmaningar, så ordningsmakten börjar bryta upp den. Grannen finner det då lägligt att via en brandstege ta sig upp på taket, i strumpor och t-shirt, och sätter sig med armarna i kors på taknocken. Ordningsmakten var nu inne i lägenheten, men var tvungen att tillkalla brandförsvaret med stegbil, eftersom det var snö och is ute på taket och det var en jävla risk att ta sig ut där för polisen. Stegbilen behövdes dock inte, utan ordningsmakten lyckades tala ner grannen från taket, och ner i hissen och bort med grannen. Var enligt mina vänner inte första gången personen i fråga omhändertogs, och uppenbarligen har personen inte skött sin medicinering som den borde, och fick någon form av bryt. Eventuellt blir det nu en lägenhet ledig i kåken på obestämd framtid...

Det är sorgligt att en människa kan hamna i kläm sådär, med sina psykiska problem. Det är också läskigt att de går på gatorna som alla andra, och är väldigt otillräkneliga och oberäkneliga. Jag förespråkar ingen form av tvångsinskrivning när man inte är farlig, men när personen i fråga är våldsam, paranoid och uppträder hotfullt kan det vara läge att faktiskt institutionalisera personen i fråga ett tag, få den medicinerad och se till så det finns en möjlighet att personen faktiskt mår så bra som den kan när den släpps från institutionen, och framför allt inte utgör risk för varken sig själv eller andra.

Bara mina två cent.