Är vi lyckliga nu?

Det är helgtider, som det heter på utrikiska, alltså Jul. Jag är ledig, eftersom jag har ett sådant jobb som tillåter mig att vara det över julen, eller jag behöver i alla fall inte befinna mig på arbetsplatsen. I torsdags var det julbord på Tyrol för större delen av företaget, trevlig tillställning med mycket mat, särskilt det kallskurna var riktigt gott, och det skämtades friskt under eftermiddagen om att äta bäver, eftersom en av kollegorna inte riktigt förstod den ekivoka omskrivningen. Mycket roligt helt enkelt.

Idag är det dagen före dopparedan, men det blir nog inget dopp i grytan för mig. Har precis tagit mig en kopp glögg i min solohet i barren, och på något sätt känns det inte som jul. Diverse olika välgörenhetsorganisationer försöker i år igen skäms-tvinga in oss i att köpa grejer som ska hjälpa tredje världen. Inget ont om detta i denna kommersialismens högtid, men det känns som om helvetet aldrig kommer ta slut, att världen helt plötsligt inte kommer bli fantastisk och så vidare. Jag kanske är väl bitter. Det finns dessutom en hel del i den så kallade första världen som inte heller mår fantastiskt bra, er käre skribent är en av dem. Och jag har det ändå relativt bra. Det jag saknar lite är någon att dela det med. Men det jag vill ha fram är att även i denna överflödets högtid är vi fan inte lyckliga. Man kan inte köpa lycka.

Jag kommer i dagarna också trolla fram en krönika och lite "best of 2012"-listor här, försöker återuppväcka skrivandet lite men det är svårt. Går kanske nu när jag är ledig ett tag.