Changes

Fan, jag har fått stora nojan nu kan jag säga. Typ tre veckor kvar av min universitetsutbildning,och jag lämnar min barre som jag bott i i tre och ett halvt år. Det känns kluvet, och jag känner en osäkerhet inför att lämna akademin. Det var inte så här jag föreställde mig att livet skulle se ut när jag började plugga 2005, då jag hade en tvåa i en annan del av stan tillsammans med dåtida flickvän, som redan då började göra planer för hur livet skulle vara efter universitetet. That shit did not happen.

Men, som sagt, nu är det slut på att ha fyradagarshelger med utgångar och så vidare, inga sovmornar och så vidare. Undra vad fan man ska göra nu då? Visst, skaffa ett jobb, en lägenhet, gärna träffa någon speciell, men det är fan inte lätt. Tydligen sitter det en jättepropp och innehar tjänsterna i mina ämnen, vilket suger. Antingen det, eller fucked up kombinationer, så nån tjänst för mig verkar det inte finnas tyvärr. Vilket känns jävligt surt. Jag kommer troligtvis vara en av Sveriges mest högutbildade lagerknegare som det ser ut, om det nu finns något jobb i den branschen, vilket det säkert inte gör, med min tur. Och jag ligger i en glipa som gör att jag inte får a-kassa heller, vilket känns jävla illa.

En annan sak som är lite jobbig är att jag börjar tvivla på mig själv och de val jag gjort i mitt liv, liksom kommer jag fixa det här? Kommer jag, om jag får tjänst, palla med att utbilda sexton- till nittonåringar i 40 år utan att bli galen? Kommer de lära sig nått?