Den stora mannen kom till staden/ Tre nätter, tre soffor

Jag har åter igen varit ute och farit ett tag, tre dagar närmare bestämt. Jag hade ju två biljetter till Bruce Springsteen på Ullevi, varav en var Isalus julklapp. Och jag var inbjuden till chiliafton hos Isalus vän AW kvällen innan spelningen, när Springsteen spelade sin första spelning i Göteborg, alltså i fredags.

Biljetterna låg dock hos Wurst i peking, så jag for ner dit i torsdags och hämtade dem samt tog någon öl och en bit mat på Black Lion, en trevlig pub med bra ölutbud. Föll jävligt snabbt tillbaka i samma mönster som när jag pluggade tillsammans med Wurst, det var nice. Slaggade givetvis på hans soffa också, känner inte så många i peking liksom.

Hur som, for fredagen ner till GBG, tog mig till AW utan att passera Isalus barre, och började genast socialisera samt hjälpa till med maten. Sjukt trevlig afton följde, goda drycker förtärdes i en ansenlig mängd och en hel del saker diskuterades. Det blev sent, jag spenderade natten på AWs soffa (ny soffa för mig som under LKPG-tiden var typ första soffprovare). Chill-frukost, besök på en helt underbar kryddaffär med inhandlande av diverse chiliprodukter, bland annat världens starkaste chilifrukt, och sen hem till Isalu för att börja peppa lite för kvällens stora urladdning. Det spöregnade dock sådär charmigt mycket...

Middag på stan, positive vibes, och det slutade regna lagom till att ställa sig på planen på Ullevi och invänta magi. Om ni inte läst recensionerna, gör det. Och det stämmer. Det var mitt livs konsert, och det kommer bli svårt att toppa den, någonsin. Bruce & E street band var på sjukt bra humör, giggade i tre timmar och fyrtio minuter, spelade sjukt många bra låtar, både hits och annat. Det var, kort och gott, ett väckelsemöte för 66500 personer. Jag fick gåshud mer än en gång, bara stod och tokflinade vissa låtar, och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Mäktig upplevelse. Toppen för mig var när de spelade "the River", min personliga favoritlåt, och i stort sett hela Ullevi sjöng. Stundtals behövde inte ens bossen sjunga, för det gjorde alla andra. Fantastiskt.