Det är söndag, vilket alltid innebär en del söndagsångest över skit man borde gjort i helgen men ändå inte orkar bry sig om fast man borde. Jag har dock, som ni få som läser den här bloggen känner till, inte mått särskilt bra mentalt på senaste. Har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är, förrns efter en film jag såg idag som förklarar det på ett jävligt bra sätt, nämligen Glory Daze. Det jag känner är ångesten från en relativt skyddad tillvaro och uppväxt, samtidigt som förändringarna i mitt liv börjar göra sig hörda, det här med att gå från en jävligt care-free studietid till någon form av fast sysselsättning med ansvar.
Detta leder till en jävla ensamhet, eftersom mina studiekamrater befinner sig på annan plats, vännerna i stan är upptagna med jobb och påbörjad familj, och jag själv jobbar. Livet har omvandlats från en social tillvaro till en jakt på likvida medel för att betala massa skit, typ hyra. Sen att kärlekslivet är ett jävla skämt, och jobbet är piss hjälper inte. Jag skulle nästan vilja säga upp mig, söka nått skönt lagerkneg eller nått, och bara vara...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar